Jag skiter i om du läser. Jag skiter i dina åsikter om mitt liv. din uppfattning om mig skiter jag i så länge du inte känner mig och är min vän.

jag har ingen dagbok.

sista gången jag skrev dagbok gick jag i sista året i gymnasiet. Det tar tid att skriva förhand och det är svårt att neka dessa existens och dess innehåll om någon hittar den. Den skulle skapa ett sentimentalt värde som skulle göra det svårt att göra sig av med den om den upptäcktes, därför skriver jag här.

jag är en tyst människa. Många tror att dem känner mig men det dem känner är endast skalet av vad jag egentligen är. Jag håller det mesta inom mig och det går inte en dag utan att ångesten tar över.

Finns det någon som påriktigt lyssnar? 

Dina problem är alltid större än någon annans. Det är inget att ha dåligt samvete över, det är bara så det funkar. I ditt liv är du viktigast kanske eventuellt dina barn om du har några. så varför skulle du lyssna helhjärtat på någon annans problem? Kanske lyssnar du men du tar inte in det personen säger. Kanske lyssnar du men du förstår inte. Kanske lyssnar du men du läser inte mellan raderna.

Till synes är jag är glad människa. Folk brukar bli rädd när jag blir arg. Dem känner inte mig. 

Jag är alltid arg. Men jag visar det sällan.

Varför pratar jag så sällan om mina känslor? Om mina "problem"?

Jag orkar inte! Jag orkar inte att försöka få folk att förstå. Jag har försökt så många gånger och ändå lyckas folk missuppfatta. 

Inget jag skriver här, inget jag kommer skriva här skriver jag för att få folks sympatier eller för att någon ska tycka synd om mig. hade jag velat det hade jag gjort som så många andra uppmärksamhets kåta personer och skrivit det på min Facebook status. Men jag väljer att göra det här när andan faller på. 

När tankarna blir för tunga för att bära Och när ryggsäcken behöver packas upp.

/Jag